Livets vågskål..

En klassisk fråga, är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag tycker mig välja glädje, tankens kraft, även i tuffa situationer. Kämpa i motvind, står stadigt även när det blåser hårt.

Just nu, har det tagit stopp, Ännu en diagnos som lagts till på min lista. ‘ Polyneuropati’ en sjukdom som påverkar först och främst händernas o fötternas nervtrådar.Vilket gör min balans typ obefintlig. Som jag har ramlat. Styrkan i kroppen, minskas också

Men även mage och tarm kan påverkas, urinvägar likaså.

Sökt hjälp i ett halvår för diverse symtom, ett o ett, olika svar. När det började öka med stickningar, domningar o stötar i händer och fötter. Fick läkarna mer att gå på. Till slut fick jag en telefontid, idag med min doktor på medicin.

Även om jag ” visste” vad min diagnos skulle bli, fanns hoppet att min gissning var fel. Det bara snurrar i mitt huvud. Hur blir livet nu? Skaffa uterullator? Flytta?

”Gripa efter ett halmstrå, den förtvivlade sista hopp’ SAOL

Försöker hitta halmstrån, jag har varit stark förr. Känns som att styrkan just nu inte finns kvar. Vemodet infinner sig, inga tårar kommer. Lyssnar på musik, försöker göra räkningar, det bli bara stopp. Börjar laga mat, Funkar inte..Lägger mig på sängen, tror det får bli så en stund.

Nu får jag besök av min katt som söker upp mig. Lillhjärtat, ler

Livet blir aldrig som förut, men inte alltid det blir sämre i slutändan. Kanske jag är dramatisk? Men jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att tappa livskvalitet, vill LEVA tills jag dör?

Ringt vårdcentral, får telefontid m fysioterapeut imorgon, eventuellt en uterullator på.gång? Enda som skadas är väl stoltheten? Måste till en ändring, är orolig för att ramla på mina promenader och inte komma upp. Vill vara självständig. Alltid velat ha det så..

Tiden går..

Känner vemod, som jag alltid gör på hösten, påminns om åren som gått, drömmar som spruckit och förlorat sin glans.

Normal

Allt handlade om att vilja vara normal. Frisk, tvingade mig till det. Lurade mig själv att måste bevisa min kapacitet, klara av att arbeta. Barn? Adoptera?, krav för ej pension. Allt måste vara fint på pappret. Totalkrashade kroppen vid 30. Utbrändhet fanns inte då, men likt nog ändå..

Svårmod

Mitt resande stannade många år i Sverige. Min plan för Australien rann ut i sanden pga min sjukdom. Min äventyrslystna sida tynade sakta bort.

Sorg

Javisst, mycket blev inte som de illusioner och dagdrömmar jag hade som 20-åring. Men vad visste man då? Att leva med sjukdom och barn, hade varit mycket svårt om inte omöjligt? Visst är det en djup sittande sorg att inte fått barn och även barnbarn. Har ändå viss kontakt med barn och ungdomar. Vilket ger så mycket glädje..

Följa med strömmen

Svalde i sommar, en köttbit fel, där halsen svullnade upp och operation krävdes. Vid uppvaket, väckte läkaren mig och berättade att mitt hjärta hade felslag, att de ville söva mig, stanna hjärtat och starta om igen!

Nu har jag en nygammal känsla I kroppen. Glad att överleva 2 ggr på ett dygn. Allt oviktigt försvann , lever nu, kämpa inte emot mig själv, utan för. Jättesvårt att förklara. livet känns viktigt, dess beståndsdelar får hänga med mig. Jag sitter i båten, men, som just nu följer med strömmen. Årorna får vila…

Känner ändå glädje och tacksamhet för att livet burit mig genom mörker och ljus. Är tillfreds av all klokskap och lärdom som givits mig.

Acceptera, förändra eller var tacksam.
Casey Stengel

Värme i natten..

Vaknade till, vilken härlig värme som strålat in i sovrummet. Ca 30 grader i huset!

Leo, vår 10-åriga goldenhane, var överhettad, hässjade och vandrade fram och tillbaka. Beslöt att släppa ut honom på tomten, en stund.

Under tiden så började jag att diska, kom på att matvarorna är kvar i bilen! Sprang ut barfota, stämde, de var där i baksätet! Oops! Hoppas att de är ok?

Nu är altandörren på vid gavel, för att öka genomströmning av luft genom huset, där har Leo legat över en timme!

Nu ligger jag vaken och är sådär lagom varm, fullt öppet fönster, fläkt som står i högsta läget. Snart är det dags för att somna om igen..

En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet, en optimist ser möjligheter i varje svårighet.
Winston Churchill

Egentid

Är gräsänka åter igen. Min man skulle vara hemma hela sommaren, på jobb, sas det. Ovant för oss båda, att umgås varje dag. Men ändå nyttigt för vårt förhållande, tänker jag. Att inse att vi trivs att vara med varandra, men också att ha tid för oss själva.

Men nu blev det jobb på annan ort, ändå. Jag hoppas att han får vara ledig i sommar. Även om vi planerar att ”hemestra ” , så behöver alla vila…

LÄNGTAR EFTER DIG
I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst som inspelad musik. Jag lyssnar om igen för den är helt unik.

I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser. Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig finns något svårt att bära – min längtan efter dig när jag inte har dig nära.
/Siv Andersson

Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

Köpa kylbox – behöver ej handla.
Handsprit
Medtag dryck.
Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …

Sommartrött…

Har så svårt att sova under sommarnätterna.. Försökte Igår kväll att lägga mig lite senare, så jag skulle vara ordentligt trött, halv tolv blev uret, innan sängen intogs.

Sett till att sovrumsdörren var stängd under hela dagen, för att få så kyligt som möjligt där. Jajamän, det var svalt o skönt med fönstret på vid gavel. Har även dubbla gardiner som säkerställer att det är mörkt i rummet.

Men ändå sover jag bara till tre halv fyratiden! Känns, sååå, onödigt att kliva upp vid soluppgången. Likadant varje sommar. Är det någon biologisk klocka sedan stenåldern som kickar igång?, ha ha..

Följa kroppens signaler?

Börjar fundera över, om jag ska följa kroppens signaler? Kanske kan låta som en självklar sak, men det finns en rädsla för att jag blir däckad innan kl9? Bra dar kanske jag orkar vara uppe på benen 4-6 timmar, dåliga 0-2 timmar/dag. Då gäller det att hushålla med krafterna.

Ändras sovtider genom åren?

När blev det såhär? Efter 40? Ändras sovtider genom åren? Har det med åldern att göra? Hormonerna? Sommarrelaterat, mer sol, och jag blir piggare? Så då kvicknar jag till liv, tidiga mornar.

Men jag är ju en kvällsmänniska, eller? (Ler)

Maskrossaft o livet..

Jaha, nu ligger jag här på soffan i uterummet igen. Kramp i bröstryggen, nacken och fotlederna. Provade att ta vätskeersättning, funkade ett tag.

Att göra ingenting

Tror inte att det är bra att göra ”ingenting ” heller, spelar egentligen ingen roll, huvudsakligen jag, kompenserar då det blivit för mycket, än hur trist det ibland kan tyckas vara.

Försökt ändra på mig och mitt beteende, med schema, för vila, mat medicin och aktiviteter, planera för daglig och veckovis. Men det funkar inte riktigt. Varför?

Allt beror på hur jag mår, om jag har energi, om gårdagens äventyr, sitter kvar, då jag vaknar, hela dagen eller kanske rentav nästa dag? Hur ska man kunna planera in något alls? Jag blir stressad över allt som inte hinns med och blir missnöjd

Har nu ändrat mitt tankesätt än en gång, försöker vara tacksam för dagen som varit, skriver ofta ner i en tacksamhetsdagbok, innan sängdags. Allt för att må bättre. Visst jag har fortfarande mina listor och komihåg, men det är inte lika blodigt allvar, bara nästan (ler)

Maskrossaft

Idag har jag provat att göra Maskrossaft av 2liter blomma m knopp och valde citronsyra istället för citronsaft. Blev riktigt nöjd. Gillar, enkla och goda recept..

Bara vara hemma.

Bara vara hemma, är, mig ett svårt dilemma.

Men Corona finns den just, här? Är så abstrakt så fjär..

Verkar finnas på institutioner, I Stockholm och Göteborg? Inte här bland gator och torg..

Ingen smittad jag känner, bland bekantas, bekanta eller vänner..

Ovisshet och ingen som vet, är det värt att sitta här, i min ensamhet?

Likt strutsen, detta händer inte mig. Visst är det lite, väl mycket ståhej?

Intalar mig en falsk säkerhet, vill inte leva här i bitter asket..

Smyger mig ut, tar en Drive-in glass, hoppas ingen såg mig, tänker jag, krass

Tvättar händerna i min flyktbil, allt för att bli steril.

När ska detta få ett slut? Hur ska man orka hålla ut?

Ett skitvirus, kommit för att stanna? Önskar man någon kunde förbanna..

Jag är vuxen, myndig, går ej på krogen, lever mitt nya liv, här i skogen.

Om, när bli sjuk i Corona? Kommer hen mig från jorden utplåna?

Leva i ens egen apokalyps, alla gör olika, tankarna stryps.

Gilla läget, allt, släpper jag. Corona får hälsa på en annan dag.

/Lilla My

Ensam, tillsammans i kriget mot coronaviruset.

Dagens lyckopiller

Efter en knockout av mig själv, påklädd för lite och nacken blev nerkyld med huvudvärk och migrän, på kuppen, har jag nu vaknat till liv

En god vän att köpte Treo, till mig, hjälpte mig direkt. Ser livet från den ljusa sidan igen, kanske behövde en vilodag? Ha, ha (ironi)

Äntligen hemma!

Tänk vad livet kan förändras, av ett litet skitvirus. Jag törs knappt visa mig utanför dörren. Min man är knappt hemma pga coronaarbetskraftbrist. Men nu, äntligen efterlängtad långhelg tillsammans.

Bara vara hemma…

Vi planerar för att vara hemma i helgen, ganska skönt, faktiskt, göra det ombonat och förbereda inför sommaren. Hoppas att vädret tillåter målning/oljning utomhus.