Äntligen har jag vaknat till liv igen. Varit mycket påverkad av min/vår omvärld. Och min kropp har inte gått min väg. Hittade min inre urkraft i januari, känns skönt. Nu ska jag bara invänta att kropp o knopp, går igång på mitt trädgårdsliv. (Ler) Trädgården och Flora är min medicin och lyckopiller. Min överlevnad kort och gott.
Nu har jag tagit fram mina samlade fröer, både de jag har plockat själva och inköpt från tidigare år.
Vårens projekt är på gång! Känns befriande..
Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.
Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..
Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..
Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….
Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..
Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.
Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!
Dessutom nu, ännu mera..
Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …
Tycker om att prova för mig nya saker. Ex så frön från vårt kulturarv. Eller olika sätt att odla.
Detta följer även med mig, att utforska vad naturen bjuder på. Nu har jag provat att göra maskrossirap och häggblomssaft. Blev både vackert och gott.
Idag hade jag ett långt samtal med min läkare, om Covid-19. Hur jag, andra bör tänka?
Hon menade att coronaviruset är här för att stanna, det kommer att leva kvar i samhället och vi kommer att få ändra på vårt sätt att vara/göra under lång tid framåt.
Hon sa att, om man förutsätter att alla som känner sig hängiga, inte handlar och de som är där håller avstånd, så är risken att smittas, för friska människor minimal, speciellt om man dessutom tvättar händerna, ofta och vid intag av mat.
Däremot de som är 70+ och som jag i riskgrupp är mer utsatta än övriga i samhället.
Fortsätta undvika stora folksamlingar, handla etc. Det är inget nytt, men hon ställde frågan själv, hur ska man kunna hålla ut?
Försöka bara umgås med vänner och bekanta, utomhus, inga kramar och pussar, sträva efter att hålla avstånd.
Lev tillsammans med våra nära och kära, ute i det fria!
Eftersom Covid-19 är luftburen så är den otroligt smittsamt. Läkaren berättade att det räcker att sitta bredvid en människa i bordet bredvid och andas ut viruspartiklar för att vi ska bli smittade av Corona vid vårt bord
Om det dessutom finns luftkonditionering, kan halva lokalen med dess besökare smittas.
Plötsligt känns det inte så lockande med inomhusaktiviteter. Att göra som när man var barn, utsätta sig för virus på ex mässlingen, för att det var bättre att ha ”gjort bort det ”, känns inte aktuellt. Redan prövat den metoden, med känt resultat.
Till slut ställde jag frågan. Finns det någon medicin som bromsar viruset om jag kommer sjuk in på akuten konstaterad Covid-19?
Nej, det finns det inte, du som patient, får hjälp via dropp, syrgas och respirator, om patienten anses svara på den behandlingen. Ibland är lungorna så infekterade att det inte finns något att göra..
Det är patienten själv, som överlever med hjälp o stöd, av fantastisk vårdpersonal som bara kan se på och vänta på tillfrisknade. För trots allt överlever de flesta patienter. (mina ord),
Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..
Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.
Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…
Omprogrammering, Ylva 2.0.
Har läget under kontroll?
Börjar kunna simma igen,
flytvästen hjälper ‘en.
Runt,runt inget svar,
inget mål jag har kvar.
Drömmar o rutiner helt borta.
Dagarna är alltför korta.
Livet orättvist.
Sjudom, förföljer, envist.
Väljer glädje o tankens kraft,
gett initiativ o huvudet på skaft.
Skaffat hobby som mig energi ger.
Nu förbrukat den och ligger ner.
Deprimerad? Huvudet tjuter.
Värken mig omsluter.
Växla ner, bromsa upp,
återigen granska livet med lupp.
Vad gjordes rätt eller fel?
Kan jag ändra något, i livets spel?
Nu jag bara vilar,
hoppas min utmattning, kilar..
När inte det roliga är roligt..
Solen lyser inte soligt.
Vila är då livets lott,
tills himmelen lyser blått.
/Lilla My
Äntligen har snön lämnat tomten, vårblommorna tittar försiktigt fram. Ska försöka satsa både lite energi och pengar på att i höst sätta vårlök. Skänker sådan glädje.
Rensade bort högt gräs i vår skogsdunge på tomten, i höstas, då jag anade, att det där, kunde finnas en liten vårblommande skatt. Tror att även påsk och pingstlilja, kan finnas där? Krollilja? Vi får se vad som överlevt, årtionden av ingen skötsel…
Vårtiden är här, nu
Vår tid, är nu, här
Nutiden är här, vår
Nu är vår tid här
Här är nu, vårtid.
/Lilla My
Ibland blir det inte som man vill, eller har tänkt sig.
Kan vara så att det egentligen är så att jag är i tankarna, helt annanstans och egentligen inte koncentrerar mig på uppgiften. Därav mitt ”misslyckande”? Att min kropp o själ inte är synkade för uppgiften? Eller så är det saker som händer som helt enkelt inte går att påverka, tänker jag….
Då har jag lärt mig att en kopp te med honung, blir en lämplig paus för att vända tankarna och göra någonting bra av dagen istället.
Idag är det kylan att stå ute och plantera o mina blommor, plantor och min sneda rygg som begränsar mig. Kanske lägga ner d mesta idag? Dricker ur mitt te och kanske kollar stickmönster, möjligtvis blir det en vilodag helt enkelt?
När livet ger dig citroner, gör lemonad
Elbert Hubbard
1856-1915
Idag hamnade jag på en sida för ”Daytrading” , man avsätter en stund, med att via en app el dator, göra begränsade insättningar på kort tid, typ en halvtimme, och få svar på hur investeringen gick på samma gång. blev jätteintresserad och såg en video på Youtube. Blev som besatt, kändes så bra att få instruktioner hur man gör.
Sagt och gjort, skapade ett konto, började läsa på och göra ett konto, de ville ha mitt kortnummer, inget konstigt egentligen, men vad jag inte fattade var att de ”tog” pengarna direkt! Å milde tid! Började genast tänka, som en beroende gör(?) Om jag satsar pengar och det går bra, kanske min man har liiite överseende? Herregud, fortsatte min utbildning på sidan, japp, skitenkelt! Hmm trodde jag..
Investerade i en 50$ i aktier. japp den gick uppåt! Kollade på vad jag satt för summa för försäljning! Öhh, 5200$! Så jag avbröt i panik! Gick back 1.19%.
Nya tag! Köpte igen för samma summa (minsta belopp!) Satte 20% ökning innan jag säljer, vet inte om det är mycket? Får se imorgon, jag kanske borde vänta och se, eller ta tillbaka pengarna? Eller en del av dem? Tycker mig läsa till att det är en depositionsavgift på 50$.
Är man galen eller ej?! Läst att skillnaden mellan galning och geni är hårfin, jag lever på hoppet! (ler, Ironi)
Happylife 