Corona närmre..

Corona börjar outhärdligt krypa närmre. Är inte längre ”där borta”. Känner starkt för alla som intensivvårdsbehandlas i Sverige, nu mestadels i Stockholm. (26 mars 2020)

Själv varit så dålig i lunginflammation att respirator varit väldigt nära. Fruktansvärt att inte få åt sig syre.

Det ingen talar om,(?) är att efter intensivvård, krävs det ofta rehabilitering, hemma eller på sjukhus. Så det blir ytterligare en aspekt på det hela.

Sitter i nuläget i självisolering, men gick själv på lokala matbutiken och hämtade paket och småhandlade. Kände mig lite som en brottsling.

Tänk när vi får komma till sans , sluta med social distans.

Umgås med våra kära, kramas vara nära.

Besked på besked..

Ligger på kökssoffan, försöker ta in dagens information. Varit på vårdcentralen och visat upp ett litet sår som inte vill läka, ungefär ett år har det hållit på. Läkaren gissade på ett basiliom. En slags ”mild” lokal hudcancer som man opererar bort. Suck, så irriterande. Fått tid för operation i mitten på mars. Men vilken tur jag kollade upp..

Besked om röntgen

Väntat på svar från MR buk, hållit koll på 1177, senaste dagarna, tänkt att det skulle finnas ett journalsvar direkt, när det visas där.. Men icke då jag fick se remissvar. Däremot har kirurgmottagningen bokat tid för besök Känns lite oroligt, då allt går så snabbt. Försöker glädjas åt det. Svårt att vända tankarna.

Vill bara ta det lugnt och sitta bland blommorna..

Välja glädje

Att välja glädje när livet är tufft, att vara tacksam för det man har och tankens kraft för att vända på myntets baksida är oftast ingen lätt sak, men det går.. Att se ljusa stunder, även när det är som mörkast. Att tillåta sig att känna sorg, ilska och vemod, över sin situation, för att orka gå vidare.

Men…

Just nu, är jag superirriterad. Vet att det inte hjälper, att ta ut negativa tankar i förskott. Men så svårt när känslorna vill styra och skjutsar på ens rädslor.

Att vilja mer än man orkar.

Idag har det blivit en vilodag, bör nog tänka mig för, nu då min inre energi, vaknat till liv och fått huvudet att vara lite mera på skaft som det brukar sägas. Jag har i många år, misshandlat min kropp, med att utsätta den för mer än den tål. Alltid kört på tills jag stupat. Tagit någon dags vila. Fungerade för 25 år sedan, men tiden har kommit ikapp.
Nedan en video som visar hur vardagen kan se ut för den utmattade..

Utmattad

Av ren envishet gick jag ini väggen, redan för 14 år sedan (2006), även fast jag varit/är sjuklig, så har jag stretat på, som alla gör. Men för mig, blev det att jag använde den energi jag inte hade, och lånade den av framtidspotten..
När jag till slut skulle betala tillbaka crashade jag fullständigt. Tagit lång tid, för mig att ändra tankebanor och sätt att handskas med denna sjukdom. För livet blir aldrig densamma, igen. Jag är numera ”stressallergiker”. Känner av nästan genast, då det blir för mycket….

Orsak till andras utmattning?

Jag har inget facit, varför så många andra, mestadels kvinnor har utmattning som diagnos? Men har en tro att det är de egna förväntningarna , på oss själva, från vår generation och arbetslivet, ställer till det? Alla livsöden är den andra olik. Det enda som man kan säga säkert, är att mer energi än vad som finns, har gjorts av med, ofta under lång tid.

Det enda som man kan säga säkert, är att mer energi, har gjorts av med, än vad som funnits, under lång tid.

Att vilja vara normal

Allt jag ville var att få ett normalt liv, med jobb, pengar, hus, vackert hem, många vänner, fantastiska resor och hobbies. Idag är min enda önskan att få vara frisk, må bättre och behålla den hälsa jag har, då kommer allt det andra gratis..