Sitter i soffan och ser och lyssnar på, luciamorgon från Gräfsnäs. Duktiga sångare och musiker, men vemodet finns där i ögonvrån. Brukar i stort sett varje år, mer eller mindre vara deprimerad kring jul. Egna traditioner och mindre krav på mig själv, hjälpt mig överleva till nyåret.
Kanske allt sett annorlunda ut, om jag haft. barn, varit frisk, smalare, snyggare, osv? Tankarna mal, varför sa jag så, varför gjorde jag si? Vart har mitt självförtroende tagit vägen? Tur jag brukar hitta det när det ljusnar i januari…(ler i ironi)
Brukar tänka, önskar jag hade en liten koja i skogen, kunde sitta o elda i en liten kamin. Nu har jag ju inte det. Men efter lite bärhjälp så har jag gjort i ordning gästrummet till hobbyrum med högtalare och Tv. Ett stort dubbelskrivbord med möjlighet till att fixa , måla eller vad man nu vill pyssla med? Känns fantastiskt lyxigt
Detta år har vår familj och vänkrets minskats med 3 st fina människor, min mor, morbror och min systers svärfar. Sjukdom, ohälsa och döden har varit mycket närvarande, sorgen finns givetvis där, men livet fortsätter ändå, på något vis.
Fick ett visdomsord av en kär släkting, ”man behöver inte skratta hela tiden, man kan vara lycklig i alla fall”
/Lilla My


